I dag, eller rättare sagt runt 02.00 i natt så är det exakt två år sedan som en av mina underbara vänner lämande det som vi kallar för jordelivet.. i mitt huvud har jag spelat upp våra sista dagar ihop, de sista minutrarna då du var vid medvetande, vad jag sa, hur du såg ut, vad jag kände och tänkte då kan jag minnas lika bra som om det var igår.. det kommer nog aldrig att försvinna.. Jag vill minnas våra roliga stunder, de fester vi var på och hade, misstag vi gjorde som vi senare skrattade åt eller alla dina konserter som jag var på, stolt för att känna just dig! Jag minns dem, men ser nog mest det sista året, det sitter så inprätat i mig, när jag vill kan jag stänga mina ögon och se dig på Uddevalla lasaret, eller hemma i din sjukhussäng! Jag minns men jag försöker minnas det andra med, men jag är nog inte riktigt där ännu.. men jag närmar mig! Nu tänker jag på fjordfestivalen och på en av dina fester då soffan gick mitt i tu, det var en lyckad fest och vi har skrattat mkt åt det! Jag kommer komma försent till skolan nu, men jag bryr mig inte riktigt, känner mig lite tom idag! Jag minns dig med glädje, jag minns dig med sorg, jag minns allt som du var och hur vi var! Min tatuering kändes lite öm idag, inte konstigt den är ju för dig, så på din dag då ska den nog ömma.. Madde, vart du än är hur du än är, jag tänker på dig och saknar dig idag!


R.I.P M.C.D