Idag ska jag ska berätta en liten (men sann) historia för er om ett stort monster

Allt började igår kväll, klockan kan väl ha varit runt halv tio, låg jag och tittade på The edge of darkenss (en film med Mel Gibbson som inte alls var som jag trodde men mkt bra). I denna film blir Mels dotter mördad (ingen hemlis står på omslaget) och efter det är det ett tumult i filmen med flera scener där folk skriker. Jag lyssnar på dessa skrik, men ett av dem låter inte som ett filmskrik, det låter mer som ett skrik där någon på riktigt fruktar för sitt liv, ett skrik som kan ge den modigaste personen kalla kårar! I skirket kan jag urskilja mitt eget namn, det är någon som kallar på mig jag hör "Elin kom då, EEEEEEELLLLLLIIIIIIIIIINN"... Jag inser relativt snabbt att detta skrik inte kommer från min dator utan egentligen från rummet brevid mitt - rättare sagt Sannas rum! Jag slänger av mig filten, pausar filmen och kastar upp min blytunga dörr.. Vad jag ser är Sannas ben som försvinner in i hennes rum och nu är det inte längre någon tvekan, skriket kom från henne.. Jag lyckas ställa upp min dörr (annars blir man utelåst) och springer (Eller tar ett stort steg kan man säga) in till Sannas rum där hon stor och skakar med blicken fäst på sin badrumsdörr! Till och med den dummaste av människor kan här inse att vad som än orskakade Sanna att skrika på detta sätt nu är bakom den stängda dörren! Sanna förklarar men konstiga och osammanhängande ord att den största, brunaste, hårigaste spindel som hon någongång sett i verkliga livet nu är i hennes badrum! Som den hjälte och orädde person jag är (läs detta med mkt ironi) öppnade jag försiktigt badrumsdörren.. Vi beväpnade oss med var sin sko och sedan var vi beredda på att möta detta monster! Sanna jagade ut den bakom handfatet där han gömt sig och sedan slog vi, hårdare och med större skräck och hat än vad vi någonsin tidigare gjort.. hans ben flög (en överdrift) över hela badrummet och tillslut var den jäkeln död! När allt var över stod vi som två statyer och tittade på den döda kroppen som låg på dadrummsgolvet, rädda för att han som alla onda varelser i filmer skulle attakera igen! men det gjorde han inte! Den natten sov jag oroligt och drömde om den stora basilisten i den tredje Harry Potterfilmen.. inte heller så trevligt! Även fast han nu är död och nedspolad så vågar jag ändå inte ens blinka.. vem vet han kanske inte var ensam!

To be continued..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0